KULTURSEKTORN OCH MÅNGFALD

Mångfald inom kultursektorn

För kultursektorn är representationen av personer med utländsk bakgrund lägre än för arbetsmarknaden som helhet. Representationen för kultursektorn har också kontinuerligt försämrats sedan början av 2000-talet. Det finns dock skillnader mellan olika delar av kultursektorn där musikinstitutionerna nästan representerar befolkningen i övrigt medan museerna är långt ifrån att spegla befolkningssammansättningen som helhet.

2004 gjordes en utredning om kultursektorn och mångfald vilken visade att kultursektorn inte speglade samhällets befolkningssammansättning i stort. Den visade också att det inom kultursektorn skedde en ”omfattande rekrytering genom informella nätverk och kanaler”. Intervjuer som gjordes med personer som arbetade inom kultursektorn visade att frågor om mångfald väckte farhågor om sämre kvalitet och minskad kompetens. En nyare rapport som publicerades 2015 av Myndigheten för kulturanalys menar att det inte bara sker en nätverksrekrytering utan också en så kallad ”klusterrekrytering”. Det vill säga att en person som rekryteras i sin tur väljer ut ett antal personer som hen vill arbeta med. Nätverksrekryteringen kan därför sägas ske både individuellt och i grupp. Myndigheter för kulturanalys yttrycker det som att: ”Vem en person känner kan därmed vara lika viktigt som vilka kompetenser hen besitter.”

​I den senare rapporten framkommer det att språket tillskrivs en avgörande roll för mångfalden och att mer internationella konstformer som musik eller dans har en högre mångfald eftersom de är mindre språkberoende. Detta visas också i att dessa är mer representativa för befolkningen i stort än vad exempelvis museiverksamheten är.

Statistik visar att det inte enbart är inom kultursektorn som arbetsmarknad som personer med utländsk bakgrund är underrepresenterade. Samma mönster syns även bland antagna till konstnärliga utbildningar.

​​

Bristande mångfald - ett problem?

Utifrån kulturens tre definitioner (som bildning, som antropologi och som estetik) blir det tydligt att kultur, i alla dessa bemärkelser, har den viktiga uppgiften att samtidigt bearbeta, visa och återskapa det gemensamma kulturarvet. Myndigheten för kulturanalys menar att

"Föreställningar om kultur, tillhörighet och identiteter påverkar såväl vem vi väljer att umgås med, var vi bosätter oss och var vi söker arbeten. Men samma idéer påverkar också våra möjligheter att välja. Detta samband blir extra påtagligt inom kultursektorn, som i sin dagliga verksamhet definierar och omdefinierar vår förståelse av kultur, vår historia och samtid."

Baserat på detta är det av särskild vikt att de som arbetar inom kultursektorn återspeglar befolkningen i övrigt. För kulturinstitutionerna är detta också högst relevant eftersom utbudet från dem riskerar att urlakas om de inte representerar befolkningen i stort. Att inkludera alla som målgrupp är också en central del av uppdragsbeskrivningar och regelverk. De kulturpolitiska målen fastställer:

"Målen för kulturpolitiken är att kulturen ska vara en dynamisk, utmanande och obunden kraft med yttrandefriheten som grund, att alla ska ha möjlighet att delta i kulturlivet och att kreativitet, mångfald och konstnärlig kvalitet ska prägla samhällets utveckling."

För att dessa mål ska kunna uppnås och för att kulturutbudet inte ska tappa i kvalitet måste åtgärder sättas in för att öka mångfalden bland kulturarbetarna i Sverige.

Myndigheten för kulturanalys menar också att insatser nu kan ha effekter i framtiden och uttrycker detta på följande sätt

 

”Därför kan det vara av stor vikt att kultursektorn arbetar proaktivt för en bättre samhällsspegling än idag, eftersom det har goda möjligheter att ge positiva effekter även i framtiden.”

Eftersom trenden gått mot att representativiteten minskat snarare än ökat talar ovanstående för att åtgärder måste sättas in omgående för att bryta trenden. Både för samhällsspeglingen idag men också för hur vår tid ska definieras som historia i framtiden.

För mer information se Tid för mångfald och Kultur av vem?